Så blev det då att jag tog med mig "Blonde" på semestern. Jag älskar bokomslaget och har gått och fingrat på det då och då, avvaktat rätt tillfälle. Tjockleken på 860 sidor är ju imponerande och kräver sin tid. När jag satt i bilen på autobahn på väg mot Södra Frankrike fanns timmarna där. Jag är full av beundran för Joyce Carol Oates sätt att skilda Marilyns liv och personen bakom Marilyn Monroe. Joyce är ju inte den som väjer för tragiska och sjaskiga beskrivningar; först i beskrivningen av Norma Jeans trasiga barndom och sorgliga relation till sin mor och senare när Marilyn ses genom männens ögon och utnyttjas av gubbar inom filmindustrin. Men det finns också en rörande värdighet i beskrivningarna av Norma Jean i sin ensamhet och hennes inre drömlika värld. Hade väldans gärna lyssnat på Joyce på Kulturhuset i början av juli. Vi har ju redan läst "Älskad, saknad" i bokcirkeln, stilen känns igen i "Blonde" men denna bok stannar kvar mycket längre. Är redan sugen på att läsa fler böcker av Joyce.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar